Kapitel 1

Det var äntligen fredag. Det skulle bli jävligt skönt att slippa gå upp i morgon, stoppa i sig torr havregrynsgröt och gå upp för den långa backen i regnet för att ta sig till helvetesskolan. Det var sista lektionen, matte. Nästan alla i klassen satt i ena hörnet och snackade om festen hos Mackan ikväll. Har ni fixat rusningsdrycker än då? Brorsan kan fixa några öl… Ja så höll de på. Själv sitter jag och stirrar ner i matteboken, utan att jobba, med musiken i hörlurarna på hösta volym. Jag tänker inte gå på festen, varför skulle jag? Istället ska jag träffa min pojkvän Daniel på stan och ta en fika. Daniel har bruna ögon, brunt hår, är snäll och trevlig och kommer från Bosnien. Vi har varit tillsammans i snart tre månader nu. Men med Daniel kan jag inte vara mig själv. Vi snackar bara om ytliga ämnen och skryter mest för varandra. Egentligen så fattar jag inte varför vi är ihop. Det bara blev så, går liksom inte att förklara… Tyvärr… Jag antar att Daniel ändå får mig att känna mig mindre ensam.


På väg hem från skolan får jag ett sms. Det är från Daniel. Heey Baabe! Asså sorry men du vet festen ikväll, ja o nårra polare måste fixa dricka duvet så hinner inte fika.

Fan. Väl hemma möts jag av en mycket arg mamma. Hon skriker att det ser ut som FAAAN i hemmet och att det inte kan se ut så här längre. Mamma är osminkad och har på sig gråa mjukiskläder och ser bedrövlig ut. Pappa sitter i soffan och super. Han svamlar något snuskigt jag försöker att ignorera så gott det går. Jag går in på mitt rum, slår igen dörren och sätter mig på sängen och tar upp mobilen och läser Daniels sms en gång till. Vilket svin han är. Varför inte bara göra slut med honom? Nej Nellie, utan honom har du ingen. Jag bestämmer mig för att göra något väldigt olikt mig. Nu jävlar är det fest. På med den korta kjolen, det tajta svarta linnet och en massa smink och iväg ut från helveteslägenheten så fort som möjligt. Jag hinner precis med tunnelbanan till Stureplan och sätter mig på ett tomt säte och tar på mig hörlurarna. Fan vad bra det känns. Känner mig as taggad. En spritflaska var ju inget svårt att sno åt sig heller bland alla flaskor där hemma. Jag skulle kunna sno hur mycket sprit som helst till hela skolan utan att idioterna där hemma skulle märka någonting.


Jag vet var Mackan bor. Det vet alla. Utanför Mackan dunkar musiken högt. Dörren står halvöppen in till huset så jag antar att det bara är att ramla in. Skorna slänger jag bland alla de andra skorna innanför dörren, tar med mig flaskan och försöker smälta in så gott det går. Mina ögon söker sig efter Daniel. Inte står han i köket och fyller på sprit och inte står han i hallen. Men var är han då? Han skulle ju komma på festen. Men fan nu ser hon honom. Mitt i vardagsrummet hånglandes med Sofie i klassen. Vad fan gör jag här?

_____________________________________________________________________________________________

Kommentera gärna och håll ut, JB kommer garanterat att dyka upp! :D


Varje gång ett nytt kapitel läggs ut, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber  /  bieberland.blogg.se


Postat av: Sofia

asbra! verkligen sjukt grym! fortsätt så! :) mer? :D:D

2011-02-28 @ 17:20:37
URL: http://justindbstories.blogg.se/
Postat av: Anonym

Meer!!

2011-02-28 @ 19:42:03
Postat av: Stina

meeer!!

2011-02-28 @ 20:14:56
URL: http://novelljustin.blogg.se/
Postat av: C A T T I S / photo

sv: kan du skicka denna kommentaren till jbieber.blogg.se så dom andra också kan kolla på den ? :)

2011-03-01 @ 22:36:29
URL: http://ccattis.blogg.se/
Postat av: Sara

Hej, såå grymt bra du är på att skriva!!!!!!! Kul att du har hittat ett intresse i att skriva en novell/berättelse!!! När du har lagt upp alla borde du hitta någon som kan översätta bra på engelska om du inte kan göra det själv ofc:DD! Sen Skicka den till alla möjliga sidor adresser så alla kan läsa den både på svenska och engelska men speciellt så Justin kan få läsa den!!! Tror han skulle bli riktigt stolt/glad!! Kramar// Sara<3

2011-03-04 @ 16:16:41



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0