Jag vaknade till med ett ryck av att en flygvärdinna skuffade på mig - Vi har landat nu lilla vän, sa hon. Jag spärrade upp ögonen och försökte återgå till verkligheten och tittade mig omkring. Vi hade landat, planet stod stilla. Jag tog på mig jackan och rös av tanken att behöva gå ut. Det regnade och blåste utanför och var säkert kallt också för den delen. Sen tog jag väskan om höger axeln och började gå genom gången och ut från flygplanet.

USA. OMG. Jag var äntligen här. Herrejesusamalia. Plötsligt kom jag på att jag hade glömmt att sms:a Justin om att jag skulle komma. Jag stoppade ner handen i jack-fickan och grävde efter mobilen, men den var inte där. Jag kollade i resten av fickorna men den låg inte i någon av dem heller. Fan, någon måste ha snokat och tagit den på flyget när jag sov. Typisk. Hur skulle jag nu få kontakt med Justin? Via twitter är ju ganska omöjligt med tanke på hur många som skriver till han varje dag.´

Jag gick in på flygplatsen och fick syn på ett internet-café. Jag satte mig vid en dator som var ledig. Jag googlade mig fram till en sida där man kunde se var Justin var på sin turné. Jag scrollade ner tills jag kom till månaden Maj. Sen hittade jag datumet jag sökte efter, den 22:e. New York stod det. Kan man ha mer tur i oturen?

Jag gick från datorn och gick mot en resebyrå eller liknande turisinformation för att be om en karta. En karta som inte såg så stor ut från början gick att veckla ut till ett enormt stort papper. Jag letade med fingret efter flygplatsen och hittade den efter en stund. Sen hittade jag ganska snabbt Arena Event Space New York City en bit bort från flygplatsen. Buss skulle bli för krångligt. Jag tog istället ett fast grepp om kartan och började promenera.

Orientering i skolan har aldrig varit min grej, kartor, lokalsinne och minne överhuvud taget. Men trots detta tycktes jag ha hittat rätt ändå. Kanske var det för att jag hade ett speciellt mål. Dock råkade jag inte nämna att det var en enorm folkmassa utanför med skyltar och diverse grejer som fick en att förstå ganska enkelt att det var här som Justin Bieber skulle ha konsert... ¨

Jag trängde mig bland folkmassan och fick syn på en stor man med reflexjacka som troligtvis var någon sorts vakt. Jag gick fram till vakten.

- Hi, I need to see Justin Bieber
- Yeah, you're not the only one.
- No no no, I mean i know him!
- Then call him, sorry I don't have time for this.
- Please tell him I'm Nellie!

Vakten bara skakade på huvudet och vände sig om. Han fick ett samtal och rusade sedan iväg.

Vakten till Justin:

- Eh Justin, you don't know some special girl named Nellie, don't you?
- Nellie?
- Yes, a desperate girl was asking for you. And she said she knows you.
- And what did you say?
- Nothing, just that I havn't time for things like this.
- What tha.... Nooooooo! Go and find her then!
- Alright Bieber.

Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber / bieberland.blogg.se


Förlåt för dålig uppdatering. Men det har hänt lite grejer som har förhindrat skrivandet. Men nu jädra kör vi! :) Ni får gärna tipsa beliebers om novellen så att den får upp ett fler antal besökare! Höres!

Jag brukar i vanliga fall vara en jordnära, vettig, klok och mogen tjej som kan fatta vettiga beslut. Men just idag tycktes jag inte kunna leva upp till några av orden som beskriver mig. Klockan var två på natten och jag låg vaken i min säng och glodde rakt upp i taket. Jag klev sedan upp, gick med försiktiga steg smygandes ner för trappan till köket. Jag tar en bläckpenna som ligger på bordet och skriver på en papperslapp:

 

Kära mamma och pappa,

Jag ska åka iväg 2 veckor med skolan så ni behöver inte oroa er.

 

KRAM

Nellie

 

Jag studerade lappen och funderade på om jag skulle behöva tillägga något mer eller om det var bra såhär. Mamma och pappa är sjukt lättlurade och bryr sig inte så det här skulle säkert funka.

 

Jag smög vidare ut i hallen och letade bland jackorna som hängde i hallen. Jag fann pappas svarta skinnjacka och stoppade ner handen i hans ficka för att få tag i hans plånbok. I plånboken låg 8 000 spänn som jag snappade åt mig och lade i fickan. Sen tog jag min färdigpackade väska, gick ut genom ytterdörren och stängde försiktigt om mig. Jag suckade, log för mig själv och började promenera, redo för att möta natten.

 

Det var ganska varmt ute och skönt. Jag gick ner mot tunnelbanan som vanligt, hoppade på första bästa mot centrum där jag också klev av. Jag gick in på centralstationen och letade efter tunnelbanan som skulle gå till Arlanda. 04.30 gick det en som passade ganska bra, var bara tvungen att vänta i en timme först. När klockan började närma sig avgång, begav jag mig mot tunnelbanan och precis då kom den. Jag hoppade av i Arlanda, släpade med mig väskan och åkte upp för en lång rulltrappa. Sedan gick jag fram till en lucka och beställde en flygbiljett till USA – New York. Jag satte mig på en bänk på stationen, satte mobilalarmet på 07.45 innan mina ögon slöts och jag somnade.

 

Jag vaknade av det hemska ljudet från mobilen och klickade snabbt av ljudet. Sen gick jag mot bordningen och lämnade in min väska och klev på planet.

Planet var väldigt stort och det var fullt av människor på. Jag hade fått en plats längst ut på kanten där jag slog mig ner. Sen tar jag på mina hörlurar och försöker undvika känslan av när planet lyfter och fantisera mig bort från verkligheten.  


Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber / bieberland.blogg.se

6.00 ringde väckarklockan. Ljudet skärde in i öronen innan jag lyckats hitta knappen som fick alarmet att sluta. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till garderoben och glodde in i den ungefär 10 minuter utan att komma fram till vad jag skulle ha på mig. Jag tog av Justins tröja och vek ihop den och lade den i understa lådan. Sen tog jag på mig ett par gråa jeans, en svart t-shirt och ett enkelt halsband.

 

Jag gick den vanliga vägen till skolan upp för den långa backen. Första lektionen var svenska. Det enda vi skulle göra var att läsa ur en läsebok som skulle vara färdig till veckan efter. Jag slog upp boken och försökte läsa de första raderna och leva mig in i bokens värld även fast det var min egen overkliga värld som snurrade mest. Justins blick och varma leende satt fast i huvudet på mig och de gick inte på något sätt att radera från huvudet. Jag bestämde mig för att höra av mig till Justin och tog upp mobilen och öppnade ett nytt meddelande.

 

I miss you / Nellie

 

Jag visste inte vad jag skulle skriva mer. Tyckte att de tre ord jag skapat förklarade situationen tillräckligt. Det dröjde inte länge tills mobilen vibrerade och ett nytt meddelande befann sig i inkorgen.

 

Oh Nellie I was so worried about if I wrote the wrong number on your arm! I miss to sit in an elevator with you and talk for hours. I need to see you again / Justin

 

Mitt hjärta började slå fort eller slog det inte alls? Jag kände hur mina kinder blev röda och hur generad jag blev. Plötsligt tog Rebecka, min bordskompis tag i min mobil, ställde sig längst fram i klassrummet och läste högt ur det som stod i sms:et. Alla tjejer i klassen skrattade och killarna såg mest förvånade ut.

 

Du som kan få så många killar Nellie, varför ska du hålla på med utländska killar också? Är inte svenska killar bra nog för dig eller? Sa Rebecka och flinade tillsammans med de andra tjejerna. Jag reste mig upp hastigt så att stolen välte omkull och gick fram till Rebecka och slet mobilen från hennes hand. Du kan dra åt helvete sa jag och smällde till henne på kinden ganska ordentligt. Rebecka blev chockad och började nästan gråta och höll handen för kinden. Det där kändes jävligt bra. Sedan gick jag ut från klassrummet och smällde igen dörren. Ganska snart öppnades den igen och efter mig kom Daniel. Han tog tag i min arm och drog mig intill honom och kysste mig på munnen.

 

Nellie - Vafan gör du?

Daniel – Jag älskar dig Nellie.

Nellie – Du är ett jävla svin som resten av människorna på denna skolan!

Daniel – Snälla kan du inte strunta i andra killar och bara vara med mig?

Nellie – Vafan snackar du om? Det är ju du som leker player!

Daniel – Men vafan jag var full Nellie, kom igen nu!

Nellie – Det var ett stort jävla misstag att bli ihop med dig!

 

Jag puttade ifrån ordentligt i Daniels bröst så att han nästan ramlade bakåt. Sen satte jag fart ut från skolan och sprang hemmåt. Aldrig mer skulle jag komma tillbaka.


Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber / bieberland.blogg.se

Jag reste mig upp och det knakade ordentligt i benen. Justin skrattade högt och jag också. Sen satte jag mig bredvid honom ganska nära. Han luktade speciellt och annorlunda men jag älskade det. Han log mot mig och sen tog han tag i sin hood-tröja och drog den över huvudet. T-shirten han hade under tröjan drogs upp och jag såg hans mage under någon sekund innan han drog ner den. Han räckte tröjan mot mig och jag tog på mig den. Tröjan var ny, sådär mjuk, härlig och mysig. Justin böjde sig mot mig och rättade till min lugg med handen och så log han igen. Stämningen började hetta till och hjärtat slog många extra slag.

 

Plötsligt skakar hissen till och börjar röra sig och åker uppåt. Hissdörrarna öppnas och utanför står ett helt gäng med okända ansikten. En av snubbarna i gänget tar tag i Justins arm och drar iväg honom. Men Justin stretar emot, drar sig loss och springer fram mot mig. Ur fickan tar han upp en bläckpenna och tar tag i min arm. Sen skriver han sitt nummer på insidan av min högra arm och ger mig en sorgsen blick innan han vänder om igen och försvinner.

 

En man i uniform kommer fram till mig och frågar om allt är okej med mig. Jag svarar inte, har blicken fast efter Justin som försvinner bort från mig. Säkerhetsvakten skakar om mig och försöker få fram ett svar. Han lyckas få ögonkontakt med mig och jag svarar honom att allt är bra.

 

Jag går mot Jonnys rum och letar efter honom. Men han syns inte till, däremot ligger en gitarren på hans skrivbord med en lapp på. På lappen står det att gitarren är till mig. Jag tar gitarren under armen, går mot trapporna som känns lite smått säkrare och lunkar ut från musikstudion.

 

 

Väl hemma är allt som vanligt. Tyst, ruttet, unket och allmänt förjävligt. Jag sätter mig i sängen lutandes mot väggen. Jag drar upp ärmen på Justins tröja som jag glömde att ge tillbaka och studerar min egen arm i timmar. Jag lär mig numret men skriver det ändå i kalendern, i mobilen och på lappar i rummet. Sen drar jag av mig jeansen, lägger mig under täcket och försöker att sova, men behåller Justins tröja på.


Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber / bieberland.blogg.se

Justin – Jag är verkligen rädd för sånt här!

Nellie – Haha okej, äh det är inte jag.

 

Hans ögon tittade rädda på mig fast samtidigt med en humoristisk blick som fick mig att le.

Han hade svarta jeans, gråa sneakers och en vit t-shirt och en svart hood på sig. Försiktigt tog han några steg mot mig och räckte fram sin hand.

 

Nellie – Justin Bieber?

Justin – Ja, du har så rätt så.

Nellie – Vad gör du här?

Justin – Eh, jag och mitt team skulle träffa en snubbe här som har skrivit en låt till mig.

Nellie – Åh, eh, häftigt. Var är de då?

Justin – Antagligen uppe på 5:an som jag också tänkte… ah..

 

Vi satte oss ner båda två mittemot varandra. Det var som att tiden stod still, som att hjärtat hade slutat att slå, som att hela världen hade stannat. Jag vet inte hur länge vi bara hade suttit där och pratat mitt emot varandra i den ruttna hissen. Mina ögon drunknade i hans när han lyssnade på det jag hade att säga. Och när han pratade, var det som att min blick fastnade på hans läppar, på hans mun som formades till de ord han sa till mig. Han lyssnade med en intensiv blick så som ingen tidigare hade lyssnat. Han hade så mycket att berätta om saker som berörde honom och han undrade så mycket om mig. Det blev inte en tyst stund i hissen då vi pratade i mun med varandra oavbrutet.

 

Det hade blivit kväll. Hissen som gick utanför musikstudion hade blivit kylig.

 

Justin – Fryser du Nellie?

 

Jag ville inte klaga, vi hade ju det så underbart. Men Justin såg på mig att jag skakade och att huden blev knottrig.

 

Justin – Kom och sätt dig här bredvid mig.

 

_______________________________________________________________________________________________

Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber / bieberland.blogg.se

Det var morgon. Solen lyste och fåglarna kvittrade utanför fönstret. En dag som denna borde man vara glad.

 

Jag klev upp ur sängen och gick ut från mitt rum och kikade in i mammas och pappas sovrum. Mamma låg fortfarande och sov men pappa syntes inte till. Troligtvis hade han stuckit ut på kvällen han också och inte kommit tillbaka än. Jag tog en snabb dusch, sminkade mig lätt och gjorde iordning lite pannkakor till frukost. Sen tog jag på mig skorna, ytterkläderna och hörlurarna och började promenera ner mot tunnelbanan.

 

Det är inte så att jag är mobbad, tvärtom faktiskt. Jag vet att killarna tycker att jag är snyggast på hela skolan. Varje rast kommer de fram och ska snacka och hålla på. Det tycker säkert du att det låter som rena rama drömmen. Men det är svårt att beskriva, de får dig bara att känna dig äcklig. Det är min kropp de är ute efter, inget annat. Daniel antar jag var den som tjatade mest och du ser ju själv hur det slutade. Fy vad jag ångrar allt jag gjort med honom. Skönt att det är slut nu i alla fall.

 

Jag satte mig på tunnelbanan, tog upp mobilen och bläddrade bland låtarna i spellistan. 20 minuter senare stannar den i centrum där jag hoppar av. Jag skulle till musikstudion och hämta min nya gitarr som jag beställt för några veckor sen.

 

 När jag kom in i entrén hälsade jag på kvinna i receptionen som glatt hälsade tillbaka.

-          Jag skulle hämta en gitarr här, sa jag.

-          Okej, vem har du beställt den av?

-          Jonny Fransson.

-          Okej, han finns på våning 5 högst upp i huset.

 

Jag tackade för informationen och gick mot trapporna. Fy vad jobbigt, aldrig att jag orkar ta mig upp för alla de här trappstegen. Nä, istället bestämde jag mig för att ta hissen upp. Det var en rostig hiss av stål som inte såg överdrivet inbjudande ut att åka i. Men ändå tryckte jag på knappen och väntade på att hissen skulle komma. Ett litet klingljud hördes och hissdörren öppnades automatiskt. Längst in i hissen stod en kille med luva. Jag gick in i hissen och såg att han redan hade tryckt på 5:an. Hissen började röra sig uppåt och hade nu kommit till våning 3 då hissen plötsligt stannar. Va faaan brister jag ur mig och trycker på alla knappar som finns att trycka på. Jag får panik och sparkar med högra foten på hissdörren. Sen kommer jag på att jag inte var ensam i hissen och vänder mig om. Vad ska vi göra?! frågar jag killen som nu tittat upp.

 

-          Sorry, I don’t understand what you are saying. It seems like the elevator has stopped. I’m Justin by the way.

_____________________________________________________________________________________________


Kommentera gärna! :D Nästa kapitel lovar jag komma ut tidigare än var det kom denna gången. KRAM

Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber  /  bieberland.blogg.se