Jag brukar i vanliga fall vara en jordnära, vettig, klok och mogen tjej som kan fatta vettiga beslut. Men just idag tycktes jag inte kunna leva upp till några av orden som beskriver mig. Klockan var två på natten och jag låg vaken i min säng och glodde rakt upp i taket. Jag klev sedan upp, gick med försiktiga steg smygandes ner för trappan till köket. Jag tar en bläckpenna som ligger på bordet och skriver på en papperslapp:

Kära mamma och pappa,

Jag ska åka iväg 2 veckor med skolan så ni behöver inte oroa er.

KRAM

Nellie

Jag studerade lappen och funderade på om jag skulle behöva tillägga något mer eller om det var bra såhär. Mamma och pappa är sjukt lättlurade och bryr sig inte så det här skulle säkert funka.

Jag smög vidare ut i hallen och letade bland jackorna som hängde i hallen. Jag fann pappas svarta skinnjacka och stoppade ner handen i hans ficka för att få tag i hans plånbok. I plånboken låg 8 000 spänn som jag snappade åt mig och lade i fickan. Sen tog jag min färdigpackade väska, gick ut genom ytterdörren och stängde försiktigt om mig. Jag suckade, log för mig själv och började promenera, redo för att möta natten.

Det var ganska varmt ute och skönt. Jag gick ner mot tunnelbanan som vanligt, hoppade på första bästa mot centrum där jag också klev av. Jag gick in på centralstationen och letade efter tunnelbanan som skulle gå till Arlanda. 04.30 gick det en som passade ganska bra, var bara tvungen att vänta i en timme först. När klockan började närma sig avgång, begav jag mig mot tunnelbanan och precis då kom den. Jag hoppade av i Arlanda, släpade med mig väskan och åkte upp för en lång rulltrappa. Sedan gick jag fram till en lucka och beställde en flygbiljett till USA – New York. Jag satte mig på en bänk på stationen, satte mobilalarmet på 07.45 innan mina ögon slöts och jag somnade.

Jag vaknade av det hemska ljudet från mobilen och klickade snabbt av ljudet. Sen gick jag mot bordningen och lämnade in min väska och klev på planet.

Planet var väldigt stort och det var fullt av människor på. Jag hade fått en plats längst ut på kanten där jag slog mig ner. Sen tar jag på mina hörlurar och försöker undvika känslan av när planet lyfter och fantisera mig bort från verkligheten.  


Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber / bieberland.blogg.se