Det var morgon. Solen lyste och fåglarna kvittrade utanför fönstret. En dag som denna borde man vara glad.

 

Jag klev upp ur sängen och gick ut från mitt rum och kikade in i mammas och pappas sovrum. Mamma låg fortfarande och sov men pappa syntes inte till. Troligtvis hade han stuckit ut på kvällen han också och inte kommit tillbaka än. Jag tog en snabb dusch, sminkade mig lätt och gjorde iordning lite pannkakor till frukost. Sen tog jag på mig skorna, ytterkläderna och hörlurarna och började promenera ner mot tunnelbanan.

 

Det är inte så att jag är mobbad, tvärtom faktiskt. Jag vet att killarna tycker att jag är snyggast på hela skolan. Varje rast kommer de fram och ska snacka och hålla på. Det tycker säkert du att det låter som rena rama drömmen. Men det är svårt att beskriva, de får dig bara att känna dig äcklig. Det är min kropp de är ute efter, inget annat. Daniel antar jag var den som tjatade mest och du ser ju själv hur det slutade. Fy vad jag ångrar allt jag gjort med honom. Skönt att det är slut nu i alla fall.

 

Jag satte mig på tunnelbanan, tog upp mobilen och bläddrade bland låtarna i spellistan. 20 minuter senare stannar den i centrum där jag hoppar av. Jag skulle till musikstudion och hämta min nya gitarr som jag beställt för några veckor sen.

 

 När jag kom in i entrén hälsade jag på kvinna i receptionen som glatt hälsade tillbaka.

-          Jag skulle hämta en gitarr här, sa jag.

-          Okej, vem har du beställt den av?

-          Jonny Fransson.

-          Okej, han finns på våning 5 högst upp i huset.

 

Jag tackade för informationen och gick mot trapporna. Fy vad jobbigt, aldrig att jag orkar ta mig upp för alla de här trappstegen. Nä, istället bestämde jag mig för att ta hissen upp. Det var en rostig hiss av stål som inte såg överdrivet inbjudande ut att åka i. Men ändå tryckte jag på knappen och väntade på att hissen skulle komma. Ett litet klingljud hördes och hissdörren öppnades automatiskt. Längst in i hissen stod en kille med luva. Jag gick in i hissen och såg att han redan hade tryckt på 5:an. Hissen började röra sig uppåt och hade nu kommit till våning 3 då hissen plötsligt stannar. Va faaan brister jag ur mig och trycker på alla knappar som finns att trycka på. Jag får panik och sparkar med högra foten på hissdörren. Sen kommer jag på att jag inte var ensam i hissen och vänder mig om. Vad ska vi göra?! frågar jag killen som nu tittat upp.

 

-          Sorry, I don’t understand what you are saying. It seems like the elevator has stopped. I’m Justin by the way.

_____________________________________________________________________________________________


Kommentera gärna! :D Nästa kapitel lovar jag komma ut tidigare än var det kom denna gången. KRAM

Varje gång ett nytt kapitel dyker upp, uppdateras det på sidorna:
Sweden Supports Justin Bieber  /  bieberland.blogg.se